Pussar sonens tårar (flyttat fr. 7:e)

2009-01-26

och ber om bönesvar..
Min femåriga grabb, legofanatikern, den självutnämnde hjälten
som gärna brottar ner morfar
Han som gärna visar sina muskler, hur snabbt han kan svinga sitt svärd.
Han som hoppar jättehögt och springer jättefort.
När vi ska gå över gatan..
-Ingen fara mamma, jag kan det här!
Han som så gärna vill vara modig, stark och tuff

Nu ligger han i min famn, ihopkrupen,
som när han var riktigt liten
Tårarna bara rinner nerför hans kinder
han vill inte vara stor, stark och modig
Inte alls
och han behöver inte, det vet han
Den längtan han bär på inombords, jag ser den,
på Kyrkis, i affären, vid lekplatsen
Jag ser den och känner den
Jag hör den på kvällarna, när han ber sin kvällsbön
..och jag hör den nu

Älskade barn
-Mamma är här, vyssjar
..mamma är här Vaggar,
kramar,
pussar
Här och nu
Nu och här

-Mamma,kan vi be?
Självklart, jag vet redan vad som komma skall..
-Amen

Han tar min arm och torkar tårar och snor
..mysigt..

-Det var länge sen vi byggde det andra rymdskeppet, kom!

Han är kvickt på fötterna, en annan är väl inte lika snabb.
Vi bygger, han sjunger förnöjt, lite sådär som barn gör,
halvt medvetna om det själva.
Tänker tillbaka på stunden som nyss var
Så starkt ögonblick och nu så nöjd

Förundrad tittar jag på honom han tittar på mig
-Mamma, nu tittar du sådär på mig igen!
-Hurdå?
-När du älskar så du spiller..

Min grabb,inte konstigt att jag spiller..