Den första Kärleken

-Hej N! Oj,vad du har längtat efter mig,det syns lång väg!!
Hon fullkomligt strålar och hennes rastaflätor vippar energiskt
De möts i bubblor av skratt och knuffande på den lagoma nivå man klarar
med det motsatta stönet i den åldern.
-Min mamma säger att jag är en handfull men jag är faktiskt bara fyra år!
Hennes nötbruna ögon skruvar fast min blick i hennes..
Skärpt flicka
Sneglar ner på sonen
Han är helt bortkollrad.Samlar sig för att tuppa upp modet lite..men håller mig samtidigt i tröjan..
-Kom nu,N!!
Han tar sats i ett djupt andetag och sneglar åt mitt håll
Sen springer han iväg
Står kvar och ser tumultet som fullkomligt exploderar runt omkring dem
*ler*
Sonen är kär
När det senare på kvällen är dags för aftonbönen,
nämner han på sitt självklara vis
-Mamma,visst är det så att man ber lite extra för de som
har lämnat sina avtryck i hjärtat sådär särskilt mysigt?
-Jaaa,det är klart,så brukar vi göra
-Bra!Då ska vi be för G också,min blivande fru!
Hjärtat stannar upp och ler
Beundrar hans tro,så rakt upp och ner
Nämner själv i egna bönen att få komma tillbaka till den allra första Kärleken i min tro
i Vardagen,Verkligheten,Framtiden..