Att våga lite till (flyttat fr. 7:e)

2009-01-21

Jag står i hallen och fumlar med jackan..
måste vara krokarna det är fel på, för inte kan det vara mina fingrar som darrar så av nervositet.
-Välkommen hem till mig!
Du står där så självklar, öppen bara ler

Plötsligt känner jag hur golvet gungar
-Jag måste sätta mig lite, jag är så nervös att att mina knän skakar.
Får ett litet skratt till svar
-Nämen oj, kom, vi sätter oss i soffan!

Känner mig löjlig men benen bär inte riktigt..
Vad är det som händer??!!

Borde inte det gungande golvet ha en lucka som öppnades nu
Pinsamt värre

Men jag ÄR lite rädd,blyg t.om

Jag, som är van att ha kontroll
Det är ju jag som stått vid rodret, såå länge
I storm och bris
Mest storm

Skärpning, säger jag till mig själv, det här är ju löjligt
-Berätta..

Du skrattar..får mig att skratta
Skrattet förlöser, löser knutar
Du bubblar på, skrattar igen

Telefonen ringer,
avbrott,puh..
jag passar på att andas.

-Ursäkta,jobbgrej.

Tillbaka
Efter en stund av mera prat, bubbel, känner jag att sänkt garden en del och det känns ok
På något sätt får du mig att slappna av, känna mig bekväm.
Axlarna har åkt ner lite
Resten av kvällen bara flyger iväg
Händelser och historier vävs samman
Just det häratt våga vara naken med någon
Hudlös
Det är inte så lätt
Rentav svårt

-Oj,när var det sista tåget gick?
Plötsligt blir det bråttom.
Saker samlas ihop,fort in i bilen..

På tåget får musiken i mp3n reflektera kvällen och mig
Ser mig själv i rutan
Där är jag
Igen hudlös tittar på mig själv
Tänk att jag kom hit
Tänk att jag vågade
Det var ju riktigt härligt roligt
Känner mig modig
Gör tummen upp mot mig själv i rutan

Det är väl det som allt handlar om
Att våga lite till