Gud i hushållspapper (flyttat fr. 7:e)

2009-01-22

Ingen annan har kommit än, det är bara ni här.
Kom in!
Fröken C, alltid varma Fröken C.

Hur många år är det nu vi mötts här på Kyrkis, till och från.
Armarna sträcker hon ut, som vanligt,
kramarna är lika goa som vanligt.
Hon är liten och nätt, med ett hjärta så stort att man undrar
hur det får plats i den där kroppen.

Ställer skorna på plats.
Sonen helnöjd, han kan sprida smålegot som han vill,
utan hänsyn till alla småttingar.
Yngsta dottern sitter redan i rutschkanan och tutar
med tyllkjolen under armhålorna
-enligt egen utsago "suse"=tjusig

Går in i köket och tar min obligatoriska kopp med kaffe,
väljer den röda mjölken i kylskåpet, kollar barnen,
sätter mig vid bordet.
Egentligen så har vi väl inte pratat så mycket under åren,
barn och sånt, självklart, men inte sådär nära.
Jag vet att hon har (halv)vuxna söner.
Jag vet att hon gifte sig i höstas med en ny man.
Han får hennes blå ögon att glittra alldeles.
Efter flera år,så tindrar hon, när L kommer på tal.
Gulligt

Plötsligt lägger hon sin hand på min.
Du, jag har sett dig under åren, jag har sett din kärlek som du bara ger, din omsorg..
allt är så naturligt för dig.
Inte bara till barnen, utan även till de andra föräldrarna.
Du är en fin tjej!
Snällt!
Jag blir lite rörd av hennes fina komplimang
Men jag har också sett din kamp, även om du aldrig pratat om det.
Jag har alltid beundrat din styrka!
Jag stelnar till
Vad vet hon?
Ingenting!
Men det känns som det är dags för dig att få vila nu
som om Gud vill att du ska veta det
inte bara veta,utan få känna det också,ända in.
Bara vila

Hon ler
-Förstår du vad jag pratar om?
För jag är inte helt säker själv..
Jag ser tårarna som landar på bordet
inser att de kommer från mig
..orkar inte hålla tillbaka, även om jag ALDRIG gråter inför någon.

Det är tysta tårar
-Här.
Lite hopvikt hushållspapper trycks i min hand
-Vet du,
- vi ber.

Allt jag kan göra är att nicka till svar
Hon knäpper sina händer och ber en stark, intensiv, kort bön
Om Kärleken
Vilan
-Amen

Våra blickar möts båda ler
-Nu behöver vi allt lite bullar, i alla fall jag!
Barnen kommer stormande,
bullar är ett ord som lockar, varje gång.
Fikat flyter på.
Förmiddagen flyter på

Ingen annan kommer
-Konstigt, det här har aldrig hänt förr, under alla mina år!!
Hon stannar upp med en leksak i handen
-Tänk vad Gud är klurig ibland
Hon blinkar åt mig.

På vägen hem tittar jag vad det är jag har i handen
Hushållspappret..men nu är det knöligt.
Det ska jag spara som en liten påminnelse om det stora

Tänk..Gud i hushållspapper