fredag 6 mars 2009

Jag kallar dig Mållgan (flyttad fr. 7:e)

2009-01-27

Hur länge sen är det vi gav varandra löftet?
Det är många år sen.
Vi ses nästan aldrig, vi delar inte vardagen,
jag frågar inte, du svarar inte

Våra liv är så olika, du bor på urtjusig adress, chefspost på Företaget
Jag..

MEN när den ena ringer, har vi lovat att komma och det gör vi
Varje gång
Självklart,
vi har ju lovat

Samma cafe, oftast samma plats, ostörda.

Du ringde och här är jag nu
Sist vi sågs var jag nog gravid,
kan det vara så länge sen?
Då var det väl jag som ringde
Släpper tanken och ser dig
Tittar på dig, ser dina linjer runt ögonen,
ditt plockande med de skitdyra glasögonen när du blir nervös,
och när känslorna kommer upp till ytan..
Det har du aldrig tyckt om
Känslorna
För på din post, ditt jobb, framgångsrik som du är ..
så är känslorna andra

Det gjorde du klart från början
-Jag gråter bara hos dig, det vet du, bara hos dig
så har du sagt under åren
Jooo, jag vet, jag har aldrig riktigt förstått
..men det räcker att jag vet

Vi är olika

Den är gången är det nåt annat, nåt stort,
du sträcker dig över bordet, tar min hand,
håller hårt mellan dina två och berättar
Förtroendet
Tårarna
jag släpper inte taget
Det gör jag aldrig
Jag har ju lovat dig
Det blir en längre stund än vanligt, det behövdes visst..
När allt lagt sig, pratet gått över till vanligt fikaprat..som vi sällan berör
Stannar du upp
Ser mig
-Vem är han?

Du ler mot mig
Stramar upp dig lite,
gillar att växa in i kostymen som var lite för stor nyss
Vara den du alltid vill vara
-Han är Jackpot, men jag vet inte om han ser mig som Jackpot,
det har varit tyst
-Gumman.. du stryker mig över kinden..
hör han inte av sig,hans förlust!
Du är snäll

Nu börjar det krypa i dig, du blir alltid otålig när du svajjat
Plockar ihop din iphone, de italienska skinnhandskarna.. och försvinner..
-Vi hörs!
-Alltid!

Kvar sitter jag
Ibland har jag undrat över våra konstiga möten
Men espressokopparna framför mig vittnar om det
Andas ut
Blir lite yr i magen

Tänk att få vara någons Jackpot
Reser mig och går..
Kvar står våra koppar
Mållgans och min
för vi har ju lovat..

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar